Kan vi sluta tjata om feminism?
Nej. Det kan vi inte. Varför? För att vi inte är framme än. Inte i Sverige. Inte, så vitt jag vet, någonstans. För att män fortsätter tro att kvinnor och kvinnors kroppar är underställda män och mäns kroppar. Tror ni mig inte? Låter det bara som någon jäkla tjatig men egentligen innehållslös pk-retorik? Okej. Då tar vi det med hjälp av konkreta, verkliga exempel.
När jag var typ 8 år (gick i lågstadiet) och på väg hem från skolan med en tjejkompis stoppades vi av ett jämnårigt killgäng. De knuffades, skrek tillmälen och slog oss med pinnar. Vi blev inte illa skadade, men jag blev jätterädd. Det är fruktansvärt att vara i underläge bland folk som vill en illa. När mamma ringde killarnas föräldrar sa de att killarna kanske gjorde det för att de tycker om oss. Kärlek börjar alltid med bråk och boys will be boys.
När jag var 13 och på ett stort varuhus drog en man ner byxorna och runkade framför mig i en folktom hyllänga. Jag gick därifrån och vågade inte berätta för någon vuxen, men blev rädd av att se främmande vuxna män när ingen annan var i närheten länge efteråt.
När jag var 17 och satt på ett ganska tomt pendeltåg satte sig en man på sätet bredvid mitt och läste en porrtidning och pressade sitt lår mot mig. Jag höll andan av fasa och försökte smälta in i väggen. Vågade inte göra något. Var så fruktansvärt jävla arg efteråt.
Vid ungefär samma tid var jag på bokmässan när någon nöp mig i rumpan. Jag vände mig förskräckt om, och en man lutade sig nära och väste "jag är kåt på dig".
När jag var ca 20 och på väg hem från jobbet en eftermiddag stannade en man sin bil bredvid mig och vinkade. Jag tänkte att han ville fråga om vägen och gick dit, och då frågade han om jag ville följa med i hans bil och tjäna lite extra pengar. Jag sa nej tack och gick snabbt därifrån.
Jag minns inte ens alla gånger grupper av män har visslat och ropat efter mig när jag har gått ensam hem på kvällen. Alla snubbar som har tafsat på dansgolv, i baren, i toakön på barer. Det var liksom mer regel en undantag på den tiden jag var ute och festade ibland.
Jag är inte unik, snarare genomsnittlig. De flesta kvinnor, vågar jag påstå, kan på rak arm rabbla upp ett antal liknande händelser. Snarare har jag haft tur; jag kan på rak arm räkna upp 3 kvinnor som jag känner väl och som har varit med om mycket grövre övergrepp. Bara en av dem anmälde.
Ni fattar vad det betyder va, att så många kvinnor har varit med om så mycket? Det betyder att det inte handlar om en liten promille rötägg. Här snackar vi om en kultur som lär pojkar och män att det är okej att ta för sig. Och det här var män i alla åldrar, former och färger. Välvårdade vita medelklassmän såväl som unga förortssnubbar med ursprung i mellanöstern.
Vi behöver nolltolerans. Vi behöver lära precis alla barn oavsett kön att ingen någonsin får ta på deras kroppar om de inte tycker att det är okej. Att de inte får ta på andras kroppar utan att be om lov. Inte på skoj. Aldrig någonsin. Och vi behöver fortfarande en feministisk kamp för att genomföra det här.
