Grammatikdagen + anonymitetsprinciper
Idag är det grammatikdagen. På min arbetsplats, som ju är ett universitet, betyder det bland annat att gymnasieklasser från närområdet bjuds in att se på grammatikrelaterade föreläsningar av våra forskare, samt gå runt i en liten mässa med information. Jag och min kollega hade en monter där för vårat föreläsningsprojekt, som ju har gått ut på att informera och inspirera gymnasieelever gällande högre studier i engelska. Vi hade en skärm med lite planscher och ett bord med en godisskål, och när en grupp elever gick förbi viftade vi inbjudande med godisskålen och tvingade dem att prata om engelska med oss. Det gick bra! Föreläsningarna har bland annat lärt oss att gymnasister tycker det är intressant och entusiasmerande att höra talas om utbytesstudier, så det pratade vi en del om. Bollen var med förstås, och skötte sig hyfsat. Strax efter att bilderna här nedanför togs fick han ett litet sammanbrott, och då gick jag några varv runt kvarteret med vagnen och sen sov han en god stund i vagnen bakom skärmen medan jag snackade med eleverna. Han var helt osannolikt beskedlig på hemvägen och pillade snällt med ett gosedjur hela tågresan.
Nu är vi hemma och jag är supertrött och har fått veta att J måste jobba över ikväll, men det är liksom okej. Bollen och jag har haft det himla gosigt sen vi kom hem, lekt och kramats och nu ammade jag honom just till sömns i sängen. Och jag har bakat en liten liten kladdkaka till mig själv och eftermiddagen är helt okej.
Som ni kanske märker visar jag aldrig ansiktsbilder på någon annan än Bollen och mig själv, och jag är sparsam med detaljer runt mitt liv. Bollen heter ju inte så på riktigt, och ni vet inte var jag jobbar (fast det går säkert att lista ut), vad min sambo heter, etc. Grejen är att jag inte vill lägga upp ansiktsbilder på någon utan att be om lov, och jag vill inte be om lov för jag vill inte berätta att jag har en blogg. Om någon jag känner skulle hitta hit så fine (helt anonym är jag ju inte), men jag vill inte att alla jag känner ska börja följa mig här. Är inte riktigt klar med att analysera varför, men det är något lockande med att skriva rakt ut i etern utan att veta riktigt vem som läser. Och därför är min kollega också bortcroppad ut bilderna nedan.
Här står jag och smilar upp mig. Fick beröm för mitt godisurval, förresten. Dumle och refreshers och geisha och sånt som folk faktiskt tycker är gott. Inga konstiga fruktkolor.
Här har Bollen börjat bli otålig, så jag vände hans rygg mot kameran och försöker här distrahera honom med en leksak. Anstränger mig för att le samtidigt. Går sådär.