Det här med bärsjal
När jag väntade Bollen fick jag låna en bärsjal av bomullstrikå som hon knappt hade använt. Jag hade väl inte lagt så mycket tanke på det, mer än att det verkade mysigt och praktiskt. Letade upp lite youtube-tutorials och övade några gånger med en nalle. Sen när han var nån vecka eller två gammal kom en morgon då han bara skrek och vägrade sova och det funkade inte med vagnen - och då tog jag mod till mig, knöt upp honom i sjalen och tog en promenad. Och han somnade.
Sen blev sjalen liksom ett säkert kort. Det var så läskigt att aldrig veta om han skulle börja skrika otröstligt i vagnen, så jag vande mig vid att alltid ha sjalen i skötväskan som alternativ. Så länge han var mätt och torr blev han nämligen aldrig otröstlig på samma sätt i sjalen. Sov han började han inte genast skrika när han vaknade som han gjorde i vagnen. Och till sist slutade jag att alls ha med vagnen.
Sen blev han för tung för trikåsjalen, och när jag letade information om vilken sjaltyp som kunde vara bättre (det blev till sist en vävd sjal i 100% bomull, strl 6) insåg jag gradvis att sjalbärande inte helt enkelt är en alternativ lösning på bebisfrakt, utan snarare en subkultur eller folkrörelse. På engelska kallas det baby wearing. Det finns accepterade värderingar, normer, intern terminologi och interna skämt. Kultur. Det här gör naturligtvis också att det blir lite kontroversiellt, för subkulturer har den effekten på praktiker. Och jag har märkt på vissa reaktioner från omvärlden att det här även utanför sjalvärlden är mer än bara ett behändigt alternativ till vagn. Så jag tänkte gå igenom lite invändningar.
Blir inte barnet bortskämt, mammigt och klängigt?
Man. Kan. Inte. Skämma. Bort. En. Bebis. Med. Närhet. Generellt finns det många som säger att deras sjalbarn är mer självständiga och utåtriktade än de mer vagnvana syskonen, möjligen för att vetskapen om att fysisk närhet till en förälder alltid finns i överflöd gör att barnet känner sig tryggt. Här kan man läsa mer om det: http://mama.nu/artiklar/ny-studie-visar-darfor-vill-bebisar-bli-burna/. Specifikt i mitt fall: jag upplever att Bollen tycker att det är väldigt roligt att träffa nya människor, och vid de tillfällen mor- och farföräldrar har varit barnvakter har det gått väldigt bra. Så det verkar ju inte så.
Är det inte dåligt för ryggen?
Alltså, jag har skolios. Det betyder att min ryggrad är svagt s-formad och även roterad. Det betyder också att jag har ovanligt lätt att få ont i ryggen, varför jag sedan jag var liten har haft järnkoll på hur jag behöver träna, stå, sitta och röra mig för att inte få ont, eftersom min kropp liksom är kroniskt snedbelastad. Och nej, sjalbärande är inte dåligt för min rygg. Sjalbärande är inte en av de saker jag får ont av. Korrekt knuten fördelar min bärsjal Bollens försvarliga vikt så att större delen ligger på mina höfter, och resten är jämnt fördelad över axlarna och hela ryggen. Jag kan faktiskt få ondare av att köra vagn, eftersom man lätt spänner axlarna och går lite framåtlutad då. Däremot kan man ju inte komma ifrån att sjalbärande gör att Bollens vikt läggs till min, vilket gör att det kan bli lite tyngre att gå i trappor och så.
Är det inte krångligt?
Det tog ett par veckor att få in knyttekniken, men nej, det är inte krångligt. Jag bär ju Bollen innanför mina ytterkläder, vilket betyder att jag slipper bylta på honom en massa innan vi går ut (förutom mössa och, om det är riktigt kallt, raggsockar). Det sparar tid, gråt och tandagnissel. Och med sjalen kan jag gå i trappor (slipper kissluktande hissar), tar mycket mindre plats än en vagn och kan komma in i vilka butiker och caféer som helst.
Men barnet kommer ju aldrig att vänja sig vid vagn?
Jo. J föredrar vagn, så vi använder båda, och det går alldeles utmärkt.
Men kommer han att få den motoriska träning han behöver?
Varför inte? Sittande i sjalen tvingas han hela tiden (när han är vaken; när han sover lutar han sig mot min kropp) att använda sin bål- och nackmuskulatur för att parera mina rörelser när han ser sig omkring, medan han i vagnen bara ligger där helt passivt. Dessutom använder han ofta både armar och ben för att ta spjärn när han vill sträcka eller vända sig efter något extra intressant. Och inomhus ligger han som alla andra bebisar ofta på golvet, rullar från rygg till mage och försöker krypa, alternativt sitter i barnstolen och leker. Mer läsning här om motorisk utveckling och bärande: http://jakestone.net/wikipics/pdfs/CultureChapter.pdf
Kort sagt: sjal funkar bra för mig och Bollen, och jag är glad att jag har både den och vagnen till mitt förfogande.
