BarskErika

Det svåraste med föräldraskapet för mig är inte det jag trodde skulle vara jobbigt, som sömnbrist eller att jag skulle oroa mig för hans hälsa och säkerhet. Jag har inte sovit mer än 3 timmar i sträck sen han föddes och tanken på allt som kan drabba honom gör mig illamående, men det är hanterbart. Det jobbigaste är att min personlighet förbaske mig inte är särskilt kompatibel med föräldraskap, och jag måste hitta ett sätt att få det att fungera.

Låter det själviskt och naturvidrigt? Jaja, då är jag väl självisk och naturvidrig.

Såhär: jag gillar att själv kunna bestämma när och vart jag ska gå, när och vad jag ska äta och när och hur länge jag ska sova. Gör jag upp planer får jag krupp om de inte klaffar. Jag avskyr att arbeta i grupp eller lag. Kort sagt: jag är ingen flockvarelse! Jag och J funkar tillsammans för att vi är lika varandra på det sättet och har förståelse för varandras behov av oberoende. Men Bollen har ingen sån förståelse FÖR HAN ÄR EN BEBIS.

Grejen är att reptildelen av min hjärna som bara vill gå på det där hett efterlängtade träningspasset, det enda i veckan dit man kan ta med sig bebisar in i gruppträningssalen, inte har någon förståelse för att personen som sabbar den planen är en bebis som pga krånglig mage vägrar sova på förmiddagen och därmed aldrig kommer att gå med på att ligga på en filt och titta på skuttande mamma i en timme. Min hjärna blir bara SUR för att planen går i kras!

Det här gäller ju för allt. Mitt liv är inte alldeles på mina villkor längre, och jag har så fruktansvärt svårt att vara okej med det. Jag blir så arg ibland, och jag känner mig så vidrig för att jag blir arg på min ljuvliga lille son som är så helt beroende av mig.

Någon som känner igen sig i det här? Jag tänker att jag helt enkelt får vänta tills jag vänjer mig vid att mitt liv är såhär nu.

Och disclaimer: jag älskar min son till vanvett. Jag skulle dö och döda för honom utan att tveka en sekund. Han är supergosig och finast i världen och jag älskar att skratta med honom, lukta honom i nacken och se alla hans små framsteg.