En till!
För ett par veckor sedan plussade jag på den berömda stickan igen - är alltså gravid. Vi visste ju att vi ville ha ett syskon till Bollen, men hade väl inte tänkt att det skulle bli riktigt än egentligen. Men vi vet ju hur barn blir till, och nu blev det så! Jag är tydligen sjukt fertil (J med) - när jag slutade med p-piller för att vi skulle försöka få ett första barn räknade vi med att det skulle ta något halvår åtminstone eftersom jag hade gått på piller i typ ett decennium, men jag hann bara ha "riktig" mens en gång innan jag blev gravid. Samma sak den här gången: vi tänkte att det dröjer säkert för jag delammar ju fortfarande och det gynnar ju inte direkt fertiliteten, men nix - en mens hann jag ha efter Bollen, och sen var jag på smällen igen. Vågar knappt prata om det IRL - känns nästan skamligt att det går så lätt för oss när vissa får kämpa i åratal.
Men här får jag prata om allt. Berätta att jag är gravid fast jag bara är i v 9, berätta att det gick löjligt lätt, och gnälla om hur fruktansvärt illa jag mår. Dygnet jävla runt. Jag spyr inte, mår bara illa. All mat ser äcklig ut och luktar illa. Funkar inte att småäta. Nu har jag börjat med Postafen för att stå ut med att vara vaken fast jag blir supertrött av dem, i väntan på att mvc-läkaren ska komma tillbaka från julledigheten och skriva ut Lergigan Comp.
Själva bebisen känns rätt abstrakt fortfarande. Har en massa relaterade funderingar, som hur jag ska göra med delamningen och samsovningen med Bollen... Men det får bli ett annat inlägg.