BarskErika

Det finns saker jag verkligen gillar med gymmet jag tränar på nu. Jag gillar det stora utbudet av gruppträning, de generösa öppettiderna, barnpassningstjänsten och möjligheten att välja typ av medlemsskap efter sina egna behov. Och jag gillar att det ligger ett stenkast hemifrån. Vad jag inte gillar är utseendefokuset.

 

Sedan 2011 och fram till förra sommaren har jag bara tränat på en liten ashtangayoga-shala och på en lika liten crossfit-box. De representerar ju två väldigt olika träningsformer, men personerna som grundade och driver de två ställena har det gemensamt att utgångspunkten när man börjar träna måste vara den egna kroppens förutsättningar. Vad har just min kropp, mina muskler och leder, för behov, förmågor och begränsningar? Man får hjälp av en kunnig instruktör att ta reda på detta och tränar sedan på sin nivå, ökar intensiteten och svårighetsgraden i sin takt. All fokus ligger på att kroppen ska må bra, vara stark och frisk. Sedan sommaren 2011 har jag inte en enda gång i en träningssituation hört någon antyda att syftet med träningen är att bli snyggare eller smalare. Jag hade liksom glömt att det brukar vara så, börjat tänka att det har blivit omodernt att tjata om att träna för att bli smal och snygg! 

 

Och så började jag på det här stora kedjegymmet, och på varenda jäkla gruppass hojtar instruktören något om att vi ska jobba hårdare så vi får snygga muskler till sommaren. Och det känns så hinla sunkigt! Så omodernt! Sluta hetsa om mitt utseende, liksom. Låt mig få ha tillräckligt med att må bra.

 

På torsdag ska jag träffa en pt och få hjälp med att sätta ihop en träningsrutin, så jag kan sluta gå på gruppträningen (och slippa instruktörernas glada tillrop). Det blir bra.