Hjärnspöken och kvinnofällor
Hörrni, det här med könsroller och kvinnofällor. Tänker ni något på det? Jag har, i mer än en relation, lyckats fastna i en roll där jag är den som har koll på gemensamma planerade aktiviteter (som i när de händer, är biljetter bokade, etc), vad som finns hemma i matväg, osv. Får svårt att släppa detta till min partner, som efter ett tag, naturligtvis, börjar förlita sig på att jag har koll även om han klarade det alldeles utmärkt själv innan jag kom in i bilden. Och där någonstans börjar jag hata min självpåtagna roll, och bli lite bitter på partnern för att han enablar, liksom. Jag tycker ju inte om att ha ansvar för vad andra vuxna människor gör! Jag gillar inte alls att vara arbetsledare på något sätt. Jag gillar teamwork där man delar på jobbet OCH planerandet och kan lita på att den andra gör sin grej.
Mitt problem är kanske att jag inte litar på att en person jag inte känner så väl sköter sin del, och när jag väl lär känna honom har jag redan tagit på mig den planerande rollen, så då är jag liksom fast i den? Gahh, jag blir så trött. Ingen skugga över J, alls. Han är bra, driven. Jag litar på att han sköter sin del. Men det är som om jag blir stressad, och så gör jag hans del innan han hinner och sen blir jag sur för att jag fick göra det. Fast jag vet att han skulle ha gjort det själv. Man kanske kan jobba bort sånt här med typ KBT?
Bjuder på selfie med Stig Helmer-tofs. ÅHH jag är så sugen på att raka skallen och slippa den där jäkla tofsen som jag ALLTID får pga virvel. Har haft rakat förr och älskade det, men jag kommer ju att tröttna på det och det är så sjukt segt att spara ut en rakad skalle...
Tror att insikt är ett bra steg på vägen för att arbeta bort det, så du är redan halvvägs! Woo! Sedan kan det nog vara bra att fundera över vilka känslor det skapar inom en när partnern ännu inte gjort vad man tycker bör göras, varför dessa känslor finns och hur de påverkar en. Gå sedan emot känslorna. Tvinga fram den motsatta känslan eller gör något annat, till exempel sysselsätta sig med sådant som håller tankarna på att gripa in borta, sådant som verkligen får en att gå upp i aktiviteten. Övningar i medveten närvaro kan också vara bra, samt mantran om att personen är kompetent och klarar sin uppgift och att en själv är lugn och sansad och accepterar att uppgiften görs i den andras takt och med den andras metod.