BarskErika

Pappabloggaren Nisse Edwall skrev för några dagar sedan ett inlägg (http://blogg.mama.nu/nisseochmanne/2016/03/29/6-grejer-jag-skiter-fullstandigt-i/) om saker han skiter i. Om ni inte har läst, så skriver han bland annat att han skiter i hur inredningen ser ut hemma hos honom och var han åker på semester. Det kan andra få bestämma som bryr sig mer. Jag har hört liknande uttalanden ganska många gånger, ofta - om ni ursäktar generaliseringen - från män. Och jag har så jäkla svårt att köpa det. Skiter de på riktigt helt i vad de har för möbler hemma, vad de får till middag och var de åker på semester, eller är det snarare så att de inte vill lägga det jobb som krävs för att skaffa den kunskap man behöver för att kunna göra ett val? Att det finns personer i deras närhet vars omdöme de litar så pass på att de har råd att "skita i" hur det blir? 

 

Så här: om man ska möblera ett hem måste man först ta ställning till, i grova drag, vad man vill ha. Vill man lägga så lite pengar som möjligt? Är det viktigt att möblerna matchar varandra färgmässigt? Vill man att de ska vara lätta att sköta och hålla rena, eller är det viktigast att de är bekväma? Etc etc. Man måste göra val, oavsett om det handlar om något så grundläggande som priset, eller om det handlar om hemmets uttryck och saker på den nivån. Jag tror inte en sekund på att Nisse skiter 100% i alla de här ställningstagandena (ursäkta, Nisse, men nu är du behändig att ha som exempel). Jag tror han stör sig om hans köksstolar kostar orimligt mycket, eller om köksbordet blir förstört om man spiller vatten på det (med tanke på att han har två små barn), eller om hemmet är möblerat så det är helt omöjligt att dammsuga. Men jag tror att han litar på att någon annan, typ hans fru, fattar vettiga beslut i de frågorna. Och det räcker för honom. Verkar gött.

 

Och nej, det här är inte en personlig vendetta mot Nisse Edwall, utan mot folk i allmänhet som vägrar se att de har  frånsagt sig ett ansvar. Igenkänning, någon?