Det är något fängslande med Bollens totala fokus när han lägger ner sin själ i att pressa in så mycket som möjligt av sitt bläckfiskgosedjur i munnen. Sen blir han hungrig och trött och släpper allt. Äter och tar en tupplur, och sen kommer han att vara lika entusiastisk igen, fast det är jättesvårt för honom eftersom finmotoriken är som den är. Man kanske skulle försöka börja leva mer så? Lägga ner sin själ i korta intensiva arbetsinsatser, äta (helhjärtat) när man är hungrig och vila när man är trött. En sak i taget liksom, och multitaska lite mindre. Börjar misstänka att ingen vinner på att jag multitaskar.