Att jag ens kan förändra min situation
Jo, nu har jag varit hos BVC-kuratorn. Och det var väldigt - insiktsgivande. Min tanke var att min rent praktiska situation är liksom given, oföränderlig. Är föräldraledig, har en bebis som helammas och inte riktigt har fattat grejen med att äta mat än (roligt och så, men inga mängder som hamnar i magen) och har aldrig fått det där med pumpning att fungera. Det betyder att jag inte kan vara ifrån honom mer än typ 3 timmar och eftersom han ammas till sömns och snuttammar på nätterna är det bara jag som kan ta kvällar och nätter. Jag vaknar varannan timme och går upp senast 6:30 alla dagar. Så är det, inget att göra åt, utan mitt mål med kuratorsamtal var att hitta ett sätt att hantera mitt mående just nu. Mina panikartade, knappt kontrollerbara raseriutbrott, min känsla av klaustrofobi.
Men hon sa: Erika, han är snart 7 månader. Du behöver inte låta honom styra längre. Du måste börja hitta en balans så du får existera som Erika också, inte bara som hans mamma.
Vi bollade lite runt idén att kanske börja fasa ut amningen. Först kunde jag knappt, det kändes så otänkbart att göra en förändring i hans liv bara för mitt måendes skull. Men hon har ju rätt. Om man tar det lite varligt kommer han inte må dåligt av att gå över på någon form av flaskmatning nu. Kanske skulle han till och med må bättre? Det har gått sisådär med amningen det senaste. Han blir rastlös, skruvar på sig, biter mig. Flaksmatning kanske skulle vara mer tillfredsställande för honom med, under en övergångsperiod medan han vänjer sig vid att äta mat. Det kanske faktiskt är ett genomförbart alternativ.
Tanken är hisnande. Jag skulle kunna gå på den där valborgsfesten jag är bjuden på. J skulle kunna ta vissa nattningar, morgnar, till och med nätter. Jag och J skulle kunna ta hjälp av våra föräldrar och få en kväll för oss själva! Vi skulle bli mer jämlika i våra föräldraroller.
Och samtidigt - så sorgligt. Det där bandet vi har haft, där jag har kunnat ge honom precis allt han behöver med min kropp, att uppleva hans totala tillit och tillfredsställelse så nära, skulle vara över.
I eftermiddag ska vi till BVC med Bollen, på rutinkontroll. Då ska jag fråga sköterskan hur jag skulle kunna gå till väga. Och jag ska prata mer med J.
Jag hade inte ens tänkt tanken att jag skulle kunna förändra min situation.
På tåget med Bollen (sovande i bärsjal) förra veckan. Så oerhört in i märgen trött.
Orelaterat: så här ser vår dubbelsäng ut just nu. Vi samsover ju, och Bollen har börjat rulla omkring så väldigt, så vi trycker in diverse textilstycken under bäddmadrassen runt kanterna så han liksom ligger i en skål. Man får vara kreativ.